lördag 26 juli 2014

I väntan på svalare väder - solrosor


I väntan på svalare väder fotograferade jag en av mina solrosor. I många andra trädgårdar blommar de för fullt, men mina är lite långsamma av sig. Just nu ser de ut som en blomma i en skräckfilm. Redo att öppna sitt gap och sluka mig.



I Linköping går temperaturen över 30 grader dag efter dag. Det är inte trevligt. Det är alldeles för varmt och jag mår inte så bra av den höga värmen. Huvudvärken dunkar och kroppen är trött. Men det sägs att det ska bli svalare nästa vecka. Det ska bli helt underbart.

måndag 21 juli 2014

Semesterdagar vid vattnet


Det är inte lätt att blogga den här sommaren. Det går ju inte att ta med kamera och dator i sjön. Solen skiner, det är varmt. En supersommar. Badstranden är det bästa alternativet. Det blir svalt vatten, mycket läst i böcker, simning och lugn och ro. Så här kan det få vara länge.
Fast just nu simmar jag inte. Jag bakar tekakor. Man måste ju ha något att äta där man sitter vid sjön. Allt simmande och badande gör ju att man blir hungrig.

torsdag 17 juli 2014

Sveriges Rundradiomuseum i Motala


Ett tag trodde jag att jag var tillbaka på min skolresa i Östberlin. Stramt, själlöst, tråkigt. Sen såg jag de tre kronorna på byggnaden och kom ihåg att jag var i Motala och just skulle gå in i Sveriges rundradiomuseum.
Härifrån hördes ”Stockholm-Motala” anropas när radion började sändas 1927.
Inne i museet finns radioapparater, sändare och tillbehör av olika slag. 
Utanför står två jättelika antenner.
 


Om min pappa hade levt i dag skulle han älskat att gå runt i just det här museet. Han var sändaramatör i hela sitt liv, och mycket av utrustningen i museet är just för sändaramatörer. För mig var det den ena behållningen, tanken på min pappa. Annars var det inget museum för mig. Men antennen var imponerande. Det skulle vara kul om man fått gå upp i den. 
Vilken utsikt det skulle bli.



Om du är intresserad så finns mer information här.





lördag 12 juli 2014

Svanar på Rosenkällasjön - ett kvällsdrama



Svanen jag visade i det här inlägget, var inte så ensam som man kan tro. Han var ute på kvällspromenad med familjen.




Pappa Svan var tvungen att titta sig omkring hela tiden. Faror lurade överallt. Trygg i förvissningen om att pappan i familjen skötte vakttjänsten, simmade mamman och ungarna på.
Pappan kom efter.



Som tur var kom han i kapp när familjen girade åt höger. Mamman simmade på tillsammans med ungarna. Kvällsmaten hägrade.


Plötsligt styrde de kosan åt bryggan och mig. Pappan burrade upp sig lite. Det gällde ju att visa vem som bestämde. Det var mellan honom och mig. Mamman brydde sig inte och inte heller barnen. De simmade på.
 


Bryggor behöver inte bli till hinder.




Så dök de upp på andra sidan. Rakt nedanför mig. Jag stod så stilla jag kunde, andades knappast och knäppte med kameran så tyst det gick.  Svanpappan blängde och hade koll.




Han burrade upp sig och gled förbi mig som en porslinsvas.
Turen fortsatte till mera kvällsmat, längre bort från bryggan.
Ibland har man tur när man är vid Rosenkällasjön.