torsdag 31 maj 2012

Rum med utsikter

 


Det finns ju folk till allt, fast i det här fallet är det en fågel. Jag skulle personligen inte välja just det här läget till bostad. Väggen bredvid är till parkeringshuset. Snett nedanför bostaden är en trottoar och utanför Gröngatan. Eftersom trädet inte har några blad så har heller inte bostaden något tak, och det innebär att det kan bli besvärligt när det regnar. Fast å andra sidan så har den ju heller inte några fönster, och då slipper man ju tvätta dem. Lägenheten ligger högt upp så det är relativt säkert för insyn, fast det är klart, cyklister utrustade med kamera kränker den friden. Så när familjen fågel tröttnar kan de alltid hyra ut en liten lägenhet utan el och vatten med utsikt över länsstyrelsen. Den är centralt beläget, med närhet till stadshus, bibliotek, domkyrka, slott och centrum. Parkeringsmöjligheter finns. Hyra efter överrenskommelse.

tisdag 29 maj 2012

Nästan Nobel-middag



Ibland har man turen att bli bjuden på middag. Det blev jag i söndags. Salen där vi åt var stor och luftig, fylld med blommor som speglade den årstid som just nu är på gång. Borden var dukade med vackra gamla dukar och stora, arrangerade blomsterarrangemang, som även de, anknöt till årstiden. Gästerna var finklädda, med kläder som passade för tillfället och alla var glada och uppspelta. Maten var fantastisk. Möjligen var musiken inte riktigt till sin fördel. Ibland lät den väldigt lik en trafikerad gata, men sången som kom från solister sittande i träd (det ni), var mycket vacker. Sist, men absolut inte minst, var den fantastiska mattan som fanns under våra fötter. Den var lokalt gjord, helt ekologisk, sval och väldigt grön. Helt passande till kalaset. Ja, det hela var väldigt likt Nobel-festen, fast i ett litet mindre format, på en helt annan plats och med totalt andra gäster, om man så säger.

lördag 26 maj 2012

Världens största?



Kastanjeträd finns det gott om i Linköping och just nu blommar de. Det är helt fantastiskt vackra träd. Just det här står i Gamla Linköping och är helt otroligt stort. Men en sak är säkert, när det blir fullt av kastanjer i trädet tänker inte jag stå under det. Det måste vara förenat med livsfara. Plopp, plopp. Sylvassa, spetsiga kastanjer faller till marken. En efter en, hundra efter hundra, aldrig tar de slut.

onsdag 23 maj 2012

Lätt att öppna



Med ett rejält och greppvänligt handtag öppnas den tyngsta dörr. Är det snidat och vackert dekorerat blir det dessutom vackert att se på. Något som kan göra in- och utgången mera glädjefullt. Sakta skjuter man på, kanske det knarrar lite. Sen är man inne.

måndag 21 maj 2012

Äppleblommor



Ja, så var det där med blommor igen. Kan ju inte låta bli att fotografera dem. Det här är ett av mina äppleträd. Det som är det enda med ätbara äpplen på, om jag får säga det själv. Pratar man med kvarterets barn, de som brukar hänga som kråkor i mina äppleträd, eller de vuxna som utan att blinka pallar äpplen på någon annans tomt, håller de nog inte med. De anser att alla mina äppleträd har fullt ätbara äpplen. Men än så länge är det de vackraste blommor på träden, och de får jag ha för mig själv. Det är jag glad för.

lördag 19 maj 2012

Skyddat uteliv



När sommaren kommer kan det vara skönt att sitta utomhus. Känna vinden smeka kinden eller rufsa om i håret. Alla har inte tillgång till en gräsmatta eller en syrenberså, men kanske det finns tillgång till en balkong, stor nog att ha som uterum. Gamla hus hade ofta både veranda och balkong, båda med krusidulliga utsmyckningar och skydd. Den här vackra, gamla balkongen finns på ett hus i Gamla Linköping, men jag vet var det finns fler. Fast de är svåra att fånga på bild. Jag får jobba på en lösning på det problemet.

onsdag 16 maj 2012

Här vaktar jag



Utanför Karin Nilssons villa i Gamla Linköping, i trädgården, vaktar den här kvinnan. Stolt spejar hon ut över trädgården. Håller ständigt vakt. Nu, när sommaren har kommit, har vattnet börjat porla och blommorna slår ut. Det är säkert så mycket lättare att vakta då. Vinterns isiga vindar kan få vilken skulptur som helst att frysa. Speciellt om det enda i klädväg är några snoddar om håret.

fredag 11 maj 2012

Paradisäppleträd



På våren händer det mycket. Stannar man upp och lyssnar, tror jag nog man kan höra hur det knakar i grenar och kvistar. Det första som kommer är så litet till storleken. Försiktigt kikar det fram och solar sig en smula. Sträcker ut sina blad och börjar växa. Paradisäpple trädet innan det blommar.

En himla massa snören




Tur att jag inte är tågstationsarkitekt. Ledningar, spår, snören, stolpar och räls hit och dit i ett oändligt virrvarr. Och sen, som kronan på verket, ett par färgstarka skyltar. Dessutom ska allt fungera! Och det vet vi ju alla hur det är med det. Tåg och tider menar jag. I alla fall på vintern.