fredag 30 september 2011

På rad


Aldrig tar de slut, stolparna vid Linköpings Universitet. Ståndaktigt, i alla väder, står de där vaktande över studenternas väl och ve. Hur många de är vet jag inte, jag har inte räknat, men någon gång tar de väl slut… kanske.

tisdag 27 september 2011

Tågbiljett från förr


Min morfar var tågkonduktör och åkte med tågen som trafikerade Mellersta Östergötlands Järnväg, d.v.s. MÖJ. Han hade guldknappar på uniformen och stilig hatt på huvudet. Säkert hade han en tång i handen som han klippte biljetterna med. Kanske var det morfar som klippte i biljetten på bilden. Det måste i alla fall varit en biljett till ett tåg där han var konduktör. Snäll tåg. Precis som morfar – snäll. Undrar om alla var snälla på de tågen? Det var kanske det som var kravet för att få en biljett, att man var snäll.

lördag 24 september 2011

Hyresgäst


Den här typen tänkte flytta in till mig i dag. Utan att fråga! Men jag satte stopp för det, han får allt flytta in hos någon annan.

onsdag 21 september 2011

Modig blomma



Ringblommor tycker jag om. De lyser upp och fyller ut alla tomma ytor i rabatten. Då växer det inte något ogräs där, och jag kan fortsätta ta det lugnt i hammocken. Och trots att hösten är här och hammock säsongen är över, blommar ringblommorna fortfarande. Det är modiga blommor som står kvar, envist blommande fast höstvindarna viner runt hörnet.

söndag 18 september 2011

På vakt


Tappert sitter de tre där och vaktar eller kanske väntar de på något. Storebror, mellansyster och lillasyster. Storebror och lillasyster sitter tätt tillsammans i en fåtölj medan mellansyster sitter på en pinnstol. Kanske inte så bekvämt men hon sitter i alla fall högst och har sitt blåa hårband vackert knutet runt huvudet. Det bandet brukade pryda mitt hår när jag var liten och någonstans i mina gömmor finns bandet kvar. Varför jag sparat just det vet jag inte men jag blir glad när jag hittar det. Och det gör jag, ibland, när jag letar efter annat.

fredag 16 september 2011

Ödsligt


Snart ligger de där, stränderna, öde och tomma. Badgästerna har åkt hem och sitter inne och kurar. Badsäsongen är över för i år. Hösten knackar på. Ute hos mig är det 6 grader varmt. Det gör mig inget för då får jag ta på mig min fina röda anorak och min vackra blå halsduk när jag går ut. Varje årstid har sin tjusning. Det tycker i alla fall jag. Bilden är från en okänd strand i Skåne någonstans år 1964.

onsdag 14 september 2011

Utsikt


Min pappa åkte ofta till USA i sitt arbete. Han tog bilder på främmande miljöer, konstiga blommor och stora bilar. Bilderna visade han sen förr oss där hemma och vi fick ta del av hans upplevelser och de blev en del av oss. Skulle tro bilden är från trakten runt Los Angeles någon gång för länge sedan.

måndag 12 september 2011

En hel gammal lada



Vid Lambohovs säteri låg en gång en mycket vacker gammal lada. Inga kor fanns där inne, bara husvagnar. Utanför växte nässlor, allt var lugnt och stilla, bara en och annan joggare som sprang sin dagliga 2,5 km runda ilade förbi. Tänkte de på något när de sprang runt spåret? Undrade de någonsin över hur många stödstolpar det måste finnas för att hålla uppe ett ladugårdstak? Och funderade de över hur vintern skulle bli? Snön verkade vara väldigt långt borta den där septemberdagen 2009 när kortet togs. Men den kom så småningom, och då kom den rejält.

Tjurigt


Plötsligt tjurar överföringen av bilder. Inte en bild fastnar på mina blogginlägg. Hmm. Det är kanske min dator som övertagit förkylningen jag hade förra veckan. Letar botemedel och hoppas det löser sig snabbt. Det är inget kul det här.

onsdag 7 september 2011

På väg åt ett annat håll


När man varit och tittat på de vackra näckrosorna i dammen vid Lambohovs säteri, finns det flera vägar bort därifrån. Man kan ju alltid gå över den vackra vita bron och springa på den stora gräsmattan, men det får man inte. Den är privat och jag tror inte damen som bor i huset vill ha okända besökare som skuttar över hennes baksida. Då återstår två val. Man går antingen åt höger, genom parken, smyger lite så där på kanten och kommer ut på spåret. Där gäller det att akta sig så man inte blir påsprungen av någon löpare. Eller annars går man åt andra hållet, vänster, och då slutar färden vid två grindstolpar och en stor vacker lada. Eller rättare sagt, det var en stor vacker lada. Så här såg det ut i september för två år sedan. Hösten hade inte tagit grepp om naturen ännu och, som sagt ladan var fortfarande hel.

tisdag 6 september 2011

Röd näckros i Lambohov


Bland alla vita näckrosor i Lambohovs säteris näckrosdamm flyter två röda. För ett par veckor sedan, då jag fotograferade blommorna, måste det varit ett märkligt ljus ute. Bilden på den röda näckrosen och bladen ser fel ut, färgerna är märkliga. Men min vän som var med mig tog också bilder, med en annan kamera, och färgerna var lika även där. Bara förkylningen går över och benen bär igen ska jag ta en promenad till dammen. Kanske blommorna finns kvar och ljuset är ett annat eller så är det magi med i spelet. Kanske är det så här det ser ut. Det är inte alltid lätt att veta.

måndag 5 september 2011

Inte alltid kul


Livet är inte alltid kul. Speciellt inte när första (och enda?) höstförkylningen tillsist bestämmer sig för att bryta ut. Inget smakar gott och inget är riktigt kul. Inte ens en bild på näckrosorna i Lambohovs säteris damm kan väcka några större glädjetjut.

söndag 4 september 2011

Helgens skörd


Det är början till höst och det innebär en hel del aktivitet. En del plockar svamp. De rensar den, äter en del färska, torkar och fryser in andra. En del plockar äpplen, gör äpplemos eller äpplekaka. Jag bakar makroner till ännu ett födelsedagskalas. De ska snart sättas ihop med smörkräm. Färgerna får jag till, jag börjar få snitts på spritsandet,(de blir nästan i samma storlek), men … hur får man de blanka? Jag bara undrar! Kanske gör det inte så mycket, de ser klart hembakade ut och det är ju trevligt och goda är de i alla fall, även de som är giftigt gröna.

fredag 2 september 2011

Trappsteg


Trappor kan vara bra att ha, speciellt om man ska ta sig upp på övervåningen. I den här trappan har många skor stampat när de strävat sig upp till Galleri Vända Sida. Det finns lika många trappsteg till, det är de jag redan gått upp för. Möjligen har en och annan biskop gått uppför trappan, och kanske en landshövding eller två. Bibliotekschefer har och går ofta i den och för att inte tala om all bibliotekspersonal. Men biskop Brask, han som bodde i borgen bredvid Linköpings stadsbibliotek där galleriet är inrymt, har aldrig gått i den här trappan, den är alldeles för ung. Då den byggdes hade biskopen varit död i flera hundra år, men hade han levt kan man ju undra, skulle han tagit trappan eller skulle han använt sig av hissen som ligger på andra sidan väggen?