torsdag 30 juni 2011

Propellerkraft

I början av flygets tid verkar det som flygplansbyggarna tog lite av varje från garaget eller baksidan och byggde ihop det till ett flyg plan. Propellrar av trä, breda cykelhjul och alla möjligt tunna metallrör i olika storlekar. Lite muttrar här och där och en stol att sitta på och så vips, kunde man om turen inföll sig, hålla sig i luften ett tag. Det var ett riskfyllt företag och det slutade ofta i haveri, men de gav sig inte, flygbyggar pionjärerna. De stretade på med nya idéer och nya byggen. De övergav de gamla planen för nya, bättre. Tack vare det finns flera gamla plan kvar, de byggdes inte om utan övergavs. Ställdes undan i någon lada där de fick samla damm.  Några av planen står i Flygvapenmuseet i Linköping.

onsdag 29 juni 2011

Elektrisk kraft - strömavbrott

Hela flygvapenmuseet i Linköping är fullt med digitala storbildsskärmar som med ord och bild berättar om olika skeenden i historien där det svenska militära flyget varit med. Olika tidsepoker förklaras. Man står där och läser om bl.a. de båda världskrigen och det kalla kriget. Informationen lyser starkt i den annars lite dunkla salen.  Små dataskärmar är utplacerade lite här och där för ännu mer information. Det är mycket intressant och välgjort men mitt i allt informationsbrus och teknologiska under kan jag inte komma ifrån tanken: Vad händer vid ett strömavbrott? Då försvinner ju allt och bara planen finns kvar. Men det är klart, det är ju därför museet finns, för att besökarna ska titta på planen. Det är kanske, när datorerna släcks, som man upptäcker dem, planen, som står där tysta, majestätiska, fulla med historia, den historia som till viss del varit med och byggt den värld vi lever i.

måndag 27 juni 2011

Vindkraft


Ännu en arbetsresa. Jag har verkligen ett underbart jobb som får resa så mycket. Många personer åker på arbetsresor till Kina eller USA, men det är inte många som cyklar till Gamla Linköping eller Flygvapenmuseet och blir bjudna på inträde, fika och mat! Idag fick jag och mina arbetskamrater se det inre, hemliga i flygvapenmuseet. Vi blev inbjudna bland personalrum och arkiv, såg papper och foton som låg där i sina arkivkartonger. Vi fick frysa i klimatarkivet och uppleva glädjen att gå ut i värmen. Vi fick gå i trappor, se propellrar, landningsställ och motorer och när vi skulle åka hiss, gladde jag min arbetskamrat med att trycka på larmknappen. Fast det var inte meningen, det bara blev. Det var tur att ingen märkte det.

fredag 24 juni 2011

Hemmets brygga


Till Hällsö måste man åka med båt från Havstenssund. Det finns ingen färja och ingen bro. Så var det förr och så är det nu. Förr, hade familjerna i det gula huset, det som Johannes Westenius ägde en gång i tiden, flera egna båtar. De var ju så många, Johannes och Stinas vackra döttrar med män och många barn. Familjerna förtöjde båtarna vid bryggan när de kom fram. Där fick båtarna ligga och skvalpa medan familjerna gjorde annat som att bada, sola eller dansa runt en midsommarstång. För även på Hällsö firade man midsommarafton, då var det inte annorlunda, då var det som här.

onsdag 22 juni 2011

En del av paradiset


Varje år när det blir sommar längtar jag till havet. Vid ett stort hav bodde jag många somrar när jag var barn. Dit längtar jag fortfarande. Vågorna, vattnet, värmen och naturen blev mitt sommarlov. Känslan bär jag alltid med mig. När jag blev vuxen fick jag förmånen att uppleva Havstenssund. Det finns inte lika mycket i mitt hjärta, men nog önskar jag mig dit just nu. Jag har många dagar kvar till semestern och jag bor långt från en sjö och ännu längre från ett hav, men längtan växer sig starkare för varje dag.
 

tisdag 21 juni 2011

Flickornas rum - gardintips nr.3


Flickorna von Lingen sov i ett rum nära sin mamma. Här var det inte tal om eget rum som för barn av idag. Trots att flickorna von Lingen hade det gott ställt och ett stort hus, sov de alla i samma rum. Deras fönster vätte mot köket som låg i huset bredvid. Här hade något satt upp ännu en vacker gardin. Kanske hade frun i huset bestämt hur den skulle hängas, men jag tror inte hon satte upp den själv. En fin dam i slutet av 1700-talet stod mycket sällan, om aldrig och balanserade på en stol för att sätta upp en gardin. Nej det gjorde tjänstefolket.


Om von Lingens gård kan du läsa här

måndag 20 juni 2011

Spegelbord


Att pudra näsan och fixa till frisyren kan ta sin tid. Ska maken göra det samma kan det bli trångt vid badrumsspegeln. Antoinetta Carolina von Strömfelt, hon som var gift med Herman von Lingen, hade inget badrum att pudra näsan i. Badrum var inget som fanns i hennes hem och bada var väl inget hon sysslade med speciellt ofta. Hon hade dock ett vackert litet bord i sin sängkammare. Där satt hon säkert och studerade i spegeln att lockarna låg rätt och att halsbandet inte var på sned. Det var ofta gäster i den von Lingenska gården då i slutet av 1700-talet och det gällde att alltid vara vacker och presentabel. För vem visste vem som kom på besök. Kanske biskopen eller systrarna Sinclair från Lambohovs säteri.

söndag 19 juni 2011

Milstolpe

I dag nådde bloggen, enligt räknaren, 1000 offentliga besökare. (Alltså besökare med öppet ip nummer). Det är åtminstonne jag mallig över. Vissa tycker kanske det tagit lång tid att nå dit och andra kanske tycker annorlunda. Jag är i alla fall glad över det och skickar ett tack till alla er som finns med på min resa. Det är det som gör det hela så roligt, att dela en del av min egen värld med nya vänner. Stenarna i Norrvikens  trädgårdar får symbolisera resans väg: där den kom ifrån, där den är nu och att den går vidare.

lördag 18 juni 2011

Ett offentligt sovrum


Antoinetta Carolina von Strömfelt, hon som var gift med Herman von Lingen, hade en mycket vacker säng.Den fanns i hennes hem, von Lingens gård, som nu finns i Gamla Linköping. På den tiden, i slutet av 1700-talet användes sängkammaren också som sällskapsrum. Så där kunde gästerna, som var på besök, gå in och titta, det var inget konstigt med det. Spankulera omkring lite så där på måfå. Prata lite medan de beundrade det vackra tyget och kanske kände på madrassen, sa ack och oh, och avundsjukt nöp i kudden, samtidig som de mumsade på en kaka och drack ett glas likör. Sen när alla gästerna gått hem, fick tjänstefolket dra ut sängen så frun fick plats, (så liten och kort var hon då inte) och så puffade de till kuddarna så det blev mjukt och skönt. Så där som sängar ska vara när man ska krypa ner i sängen för att sova.