tisdag 29 mars 2011

Hamnen - ödsligt


Om de nu fanns, så var kanske de osmanska krigarna med kung Karl XII i Norge och slogs. Sen, när kungen var död, kanske de sökte sig en väg hem. Där red de genom Norge och Sverige mitt i vintern. Säkert förundrades de över allt det vita och allt som var så kallt. När man kommer ifrån medelhavet kan en svensk vinter te sig en smula olikt. Men så en dag kom det sig att de anlände Askersund, och där, om nu legenden är sann, skulle de stanna och bo.  Men vad i hela fridens namn fick dem att stanna just där? Var det för att de var trötta på att rida, att de var trötta på snö och kyla eller förundrades de över skärgårdens skönhet, den mäktiga Vättern när isen gick upp, eller blev de bara förälskade. Kanske var platsen med den lilla staden det skönaste de sett. Och kanske låg det en båt i hamnen den där våren 1719 och kanske var det lika ödsligt där den där dagen som det var i slutet av mars 2011. Våren är inte alltid varm och med kalla vindar från Vättern är ett rum med en sprakande brasa många gånger att föredra framför frusna vårpromenader.

måndag 28 mars 2011

De som kom - kanske


Det gick ett rykte den där vårdagen. Gamle kungens män hade kommit till Askersund. Vilka var de? Det tisslades och tasslades. De var så annorlunda, det var inga svenska soldater. Det var osmanska krigare som hade kommit med kung Karl från hans färd från Bender. De hade annorlunda kläder, pratade annat språk, såg annorlunda ut och så var de inte kristna. Varför red de inte hem, kung Karl var ju skjuten och död. Han dog där i en skyttegrav den där vinterdagen 1718 i Norge. Nu var det redan våren 1719,  varför var de utländska soldaterna fortfarande kvar? Vad gjorde de i Askersund? Och var det verkligen sant det där ryktet, fanns de över huvud taget här i Sverige? En sak är dock säkert, om de var här tog de sig inte över vattnet på Stora Hammarsbron, även om den nu leder över Vättern, för den byggdes inte förrän långt senare. Men kanske var vattnet lika fruset då år 1719 som nu i mars 2011, kanske vintern fortfarande kämpade sig kvar, och kanske drömdes det om våren som skulle komma.

fredag 25 mars 2011

Ny bil till hemmet


Häromdagen fick jag en ny bil. Den kan vara något att susa fram med längs smala sommarvägar. Då är vinden varm. Det måste den vara, för bilen är av senaste??? modell och har inget tak och ingen vindruta och jag vill inte frysa. Jag tror inte den går speciellt fort och det är ju bra. Det går så mycket lättare att titta på allt som finns på vägens sidor då. Vackra hus, hagar med kor och hästar, blommor och en och annan sjö. Dörrarna på bilen har inget lås. Hmm, det kan bli ett problem och säkerhets bälten lyser med sin frånvaro. Men den är bensinsnål och miljövänlig och vacker på ett träaktigt sätt. Men jag undrar hur långt den orkar åka? Klarar den en bilsemester eller stannar den på halva vägen?

måndag 21 mars 2011

Resväg med förhinder



Varje resa har en väg man ska följa. Många planerar noga så allt ska gå smidigt och snabbt. Tidtabeller läses, bilkartor läggs fram. Tider skrivs in så avgångar ska kommas ihåg. Men liksom resmål kan visa sig bli annorlunda mot det man tänkt sig, kan även resvägar förändras när man minst anar det. En gångstig som för några dagar sedan var lätt att gå på, kan förvandlas till en mindre sjö. Varken båt eller färja syns till och utan väldigt stora stövlar eller dykardräkt kan inte stigen passeras. Trots noggrann planering måste resvägen ändras. Men … ge inte upp, så småningom kommer nog fram resan fram till sitt resmål. Fast det kanske tar några timmar längre än väntat.

söndag 20 mars 2011

Till nya äventyr


Alldeles bredvid chokladboden ligger en hemlig väg. Kantad av gärdsgårdar försvinner den in i dunklet. Ingen har trampat på den, snön är utan fotspår. Vart går den? Möjligen till sommaren och en annan resa, en semesterresa till ett annat land. Den vägen måste provas för nu är jag trött på snön.

Energi-uppladdning


När man cyklar genom snöblask och snålblåst, när musklerna  protesterar över den omilda behandlingen, när energin försvinner och man är på hemväg, ska man vara glad om det finns en möjlighet till energiuppladdning och vila. På rad, efter rad i den lilla butiken finns choklad i olika storlekar, kartonger och innehåll. Det är inte nyttigt men mycket gott och det ger energi och glädje för vägen hem. Och hemma där sitter de, mina små, vid köksbordet och gapar som små fågelungar då de ser den gula plastpåsen. Vad är det med barn och godis egentligen, jag bara undrar?

lördag 19 mars 2011

Vinterresa




Resor går ju inte alltid som man tänkt sig. Nyss var det vår i luften, hemresan gick som en dans, fåglarna sjöng och sommarstugedrömmar spirade. Dagen efter, en morgonresa till arbetet, blev ett slitsamt jobb. Cykeln slirade, svetten dröp, det var märkligt tyst. Vintern var här – igen. Så är det ju, en resekatalog visar hotellrumsutsikter som inte stämmer, en resa till solen kan bli ett regnigt paradis och en vårresa kan plötsligt bli till vinter. Allt kan förändras. Det blir inte alltid som man tänkt. Men då gäller det att leta glädjeämnen och se världen med nyfikna ögon. Ge inte upp.  Min morgon fick besök av en ängel som kom farande, förklädd till liten traktor med plog. Plötsligt var vägen slät, jämn och vit och cykeln gick lättare att trampa. Resan till arbetet blev plötsligt mycket gladare.

onsdag 16 mars 2011

Renoverings-objekt?


När isiga pärlemorstigar tar slut, tar torra, saltade gångstigar vid. Gamla Linköping försvinner i fjärran och Valla fritidsområde tar vid. Det blir lättare att cykla, men saltet går hårt åt kedjan. Den rostar som aldrig förr. Men vad bryr sig ett trasigt hus om det. Förr bodde Herr och fru Påfågel här varje sommar. Kanske var det deras sommarstuga. De var lite otäcka, kom man för nära kunde de plötsligt skrika till och då for hjärtat upp i halsgropen.  Men hade man tur, kunde Herr Påfågel slå ut sina fjädrar och visa hur vacker han var. Det hände dock väldigt sällan. Ändå stod man där och tittade. På lagom avstånd förstås, det var bäst att gardera sig, stugan var ju av det bräckliga slaget och vem visst vad som kunde hända.

tisdag 15 mars 2011

Pärlemorstigen


Ibland när man ska cykla på vinter krävs det mod och fantasi. När en knagglig cykelstig genom skogen i Gamla Linköping förvandlats till isgata, måste mod att passera infinna sig. En del kallar det dumdristighet. Cykla på vintern! Men det går att lösa, med fantasi om en ljuv pärlemorstig som glittrar i vårsolen, kan modet uppbringas och stigen passeras. Bestämda cykeltramp, lagom fart  och inga snabba svängar. Glädje i sinnet, för pärlemorstigar är det inte många som får tillfälle att beträda. Det här tillfället är mitt. Vilken cykeltur, vilken hemresa, och det bästa, jag gled över och klarade mig ännu en hemfärd ifrån att ramla. Tänk så det kan bli.

söndag 13 mars 2011

Resan från - hemresa


Det finns ord som beskriver resor. Det kan vara ord som semesterresa, miniresa, tidsresa och inre resa . Det kan vara inomhusresa eller utomhusresa och det kan vara resan dit och resan hem. Hemresa. På hemresan jag gör varje arbetsdag finns det mycket vackert att se. I fredags när våren kom cyklade jag hem extra tidig och stannade till vid Gamla Linköping. Där stod den här grinden. Den är rätt nygjord men av gammalt snitt. Kanske någon statare eller torpare i gamla tider sköt undan en liknande grind när de skulle ut och mjölka korna. Kanske en grindpojke öppnade en liknande grind när ett herrskaps ekipage skulle passera . Jag cyklade bara förbi på en lerig och isig väg, jag behövde inte gå igenom, men min tanke reste med grinden genom gamla tider. Sen fortsatte jag – jag var ju på väg hem.

lördag 12 mars 2011

Blommig kaffekopp



Så tog resan slut för den här gången. Hemmet hade nåtts tillslut och när resväskor och påsar var väl inne i hemmet, när bilen var parkerad i garaget och ytterdörren stängd var det dags att pusta ut. En kopp kaffe och en smörgås fyllde på energin i kroppen så att resenären skulle orka plocka in i tvättmaskinen, lägga resväskorna på vinden och allt annat som skulle göras när man kommit hem. Hade någon tur kunde kaffet serveras i en blommig kaffekopp. Just den här hittade jag på en loppmarknad för några veckor sedan. Den är bland det finaste jag sett.

Vilopaus



Att köra bil långt kan göra föraren väldigt trött. För att säkert köra bilen och föra familjen hem från semestern måste man vila lite ibland. Ett tomt baksäte kan vara en utmärkt plats att sträcka ut sin trötta kropp på, och med ett öppet fönster får även en lång man plats. Vi andra som inte kört bilen kunde spela boll, läsa tidning eller bara vänta. Tids nog fortsatte resan och snart var vi hemma. Där väntade en inomhusresa, vem vet vad som hänt i huset under tiden familjen varit borta, kanske dammråttor och möss invaderat rummen, kanske leksakerna fått liv och flyttat på sig och kanske luktade det inte hemma längre. Det hade blivit dags att bo in sig igen, sova i sin egen säng och leka med alla kamrater.

onsdag 9 mars 2011

Docka - Provence


I Frankrike köpte jag min andra docka. En vacker skönhet från Provence med blommig klänning och spetsförkläde. Inte såg jag några fransyskor som gick klädda så här där vid medelhavets steniga strand, kanske var de inomhus, det var ju sommar och varmt. Men det fanns så mycket annat att titta på. Havet som var stort, stenarna på stranden som var många och bilarna på gatan som aldrig tycktes ta slut. Men dagarna var inte oändliga, tillsist tog de slut och det blev dags att vända hemåt. Sverige väntade, och mormor, hon som hade vattnat blommorna och tagit in posten. Väskor packades och familjen stuvade in sig i bilen och så fortsatte bilsemestern.  

lördag 5 mars 2011

Fransk strand vid medelhavet


Semesterresan med bil fortsatte, Österrike försvann i fjärran och Frankrike dök upp. Tillsist var familjen framme vid resans mål, Medelhavet. Dammiga och trötta men väldigt badsugna. Bilen parkerades, badkläder packades ut och … men … var fanns stranden? Den med mjuk, varm sand och palmer? Det gjorde ont i fötterna att gå där sanden skulle vara, det var inget skönt att sitta ner, men Medelhavet var blått och det svalkade skönt när vi doppad oss. Tur att jag var så liten att jag inte ville sola. Hur hade det varit att ligga ner på alla de där stenarna? Jag bara undrar.