Försenade gäster

Och så gick dagarna. Kanske fick Pehr Brahe vänta länge på att gästerna kom ner från Brahehus. Han fick stå där och vänta i hamnen i Gränna, för även på 1660-talet kunde gäster bli sena till kalas. De kanske drabbades av influensa och fick ligga kvar där i sina fina gästrum och må illa, ha feber och värk i hela kroppen. Som tur var fanns det tjänstefolk som kunde passa upp och ta om hand den som var sjuk och Pehr Brahe skickade nog sin läkare som kunde tappa blod eller ge något för det onda. Säkert kom prästen och bad för den sjuke, för sjukdomar var ofta förenat med fara för livet och så värst mycket botemedel fanns det ju inte.  Annat är det väl nu, på 2000-talet, då det finns mediciner, sjukhus och TV för trötta kroppar. Och barnen har mammor och pappor som vabbar, passar upp, pysslar om och tröstar. 

Tillsist när sjukdomen sen gick över och livet gick igång igen, tog sig gästerna på Brahehus, de som överlevt, ner till hamnen i Gränna. Som tur var fanns det inga bilar där att snubbla på, de uppfanns ju långt senare, och båten såg ut att ligga kvar och vänta. Barnen på 2000-talet sprang glada ut i snön och lekte och tjänstefolket i Brahehus och mammorna och papporna på 2000-talet, sjönk trötta ner i stolar och soffor, och alla hoppades de på att det skulle ta mycket lång tid innan nästa sjukdomsperiod slog till igen.