Natten före elden

Det var en alldeles vanlig kväll den 17 november 1856. Det var inget särskilt med den.  Arbetskarlen Carl Johan Lindgren hade tillsist fått lägga sitt trötta huvud på kudden. Han hade jobbat hårt hela dagen och äntligen var det läggdags. Bredvid honom sov redan hans hustru Maria, och i rummet bredvid sov barnen, Carl, Charlotta och Gustaf. 14, 10 och 1 år gamla. Det var svårt att få ihop livet, pengarna tycktes aldrig räcka, men de hade i alla fall råd att bo kvar. Här hade de bott i 6 år, mitt inne i Eksjö stad, i tredje kvarteret bostad nummer 12. Ett stort, rejält trähus. Fast han längtade tillbaks till Göransberg, torpet han brukat. Här stod husen så tätt, skulle någon slarva med elden kunde det bli en våldsam brasa, och det var så mycket folk överallt, fåglarna hördes aldrig över bruset av människoröster. Han suckade lätt och vände sig i sängen, det var tur att Eksjö stad hade ordentliga ordningsregler för hur man skulle elda. Det skulle nog inte hända något den här natten heller. Det samma tänkte nog guldsmeden Svanberg när han gick och lade sig samma natt. Men det blir inte alltid som man tror, snart syntes elden och röken över Eksjö hustak. Morgonen hade kommit den 18 november 1856.