Kyrkoherde Anders Peter Westenius

 
Han var mycket äldre, det förstod hon direkt, och han var väl inte direkt vacker, men kärleken bryr sig inte om det. När hon hörde hans röst och den östgötska dialekten, blev hon varm i hjärtat. För henne fanns det ingen annan. Han berättade om hemmet i Västra Stenby, om slätten och fälten som aldrig tog slut. Han berättade om syskonen och pappan som blev föräldralös så ung. Norrstens storgård var hans barndomshem och där hade släkten bott i generationer. Men kallet efter att predika om Gud var större än önskan att ta över gården så ut i världen for han. Efternamnet han tog sig påminde om hemmet och socknen han kom ifrån. Han blev Anders Peter Westenius. Det är märkligt, tänkte Matilda, att han hittade just mig, jag som aldrig bott vare sig i Uppsala eller i Linköping. 

Kommentarer